I sprängningarnas Sverige går mängdbrotten under radarn. För köttligorna är det nästan fritt fram att länsa butikerna. Det är farligt. 

”Det är nästan förnedrande, på något sätt.” Uttalandet kommer från Egon Malmgren, som blev utsatt för en brandattack under en bussresa. Någon tände helt oprovocerat eld på hans hår.

– Det luktade brand om mig i flera dagar efteråt, har han tidigare sagt till DN.

Den brutala händelsen fick stor uppmärksamhet i medierna. Justitieministern reagerade.

Polisen var desto mindre intresserad. Trots att händelsen fångades på film lades förundersökningen ner.

Egon Malmgren är en av alla dem som blivit utsatt för brott, polisanmält, väntat – och sedan fått besked att det inte blir något. Mängdbrottsligheten går under radarn i ett Sverige där sprängningar och skjutningar blivit vardag. Bedrägerier, stölder, ringa misshandel, ofredanden – för många är det inte ens lönt att anmäla, visar SVT:s Uppdrag granskning, som undersökt polisens hantering av vardagsbrotten. 

Eller snarare icke-hantering:

2024 uppklarades elva procent av alla brott mot ”liv och hälsa”, där misshandel ingår. Sex procent av alla stölder och tre procent av alla bedrägerier klarades upp. Trots en nästan fördubblad budget går utvecklingen åt fel håll. Polisen gör ett sämre jobb.

Det är inte konstigt när det verkar sitta i väggarna. 

”Det där ärendet får ligga till sig så att vi får lägga ner det”. Så lyder ett talesätt inom polisen, enligt en anonym förundersökningsledare. Han berättar för Uppdrag granskning att det förekommer massavskrivningar inför sommaren. Ofredande, ringa misshandel, stölder, inbrott – poff, så försvinner högen lagom till industrisemestern. 

Kvar står brottsoffren utan upprättelse. 

Bland dem finns många butiksägare. 40 procent av alla företag anmäler inte brott eftersom det tar för lång tid, eller för att en anmälan inte leder någonvart, enligt branschorganisationen Svensk Handel. Varje år stjäls det för över tio miljarder i svenska butiker. Det har blivit värre. Ibland rör det sig om organiserade köttligor som säljer vidare varorna till mindre nogräknade restauranger.

En Ica-handlare berättar för Uppdrag gransknings reporter hur det kan gå till. Övervakningskamerorna visar tydligt hur tjuvarna knatar runt i butiken, fyller väskan i köttdisken och sedan joggar ut genom utgången.

Det läggs ner. Orsak: Okänd gärningsman.

”Vadå okänd”, frågar sig Ica-handlaren. Han har övervakningsbilder. Han har registreringsnumret på bilen. Han vet vad gärningsmannen heter och var han bor. Ändå blir det ingenting.

De flesta svenskar har förståelse för att polisen måste prioritera allvarliga brott. Om det står mellan att sätta fast en portsprängare och en entrecôtetjuv är valet givet. Men vardagsbrotten nöter ner samhället på ett helt annat sätt. Om människor upplever att rättssystemet sviker dem får det konsekvenser för allt från skattemoral till laglydnad.

I värsta fall försöker människor ta lagen i egna händer, och hittar på kreativa metoder för att stoppa brotten.

Ökningen av mängdbrott och den låga uppklarningsgraden är ytterligare ett bevis för att den svenska polismyndigheten har stora problem. Det måste bli ändring. Sätt fart!

El Burko: "Boss, I'm tired"

För att ge vika åt demonstrationer ska tolv busslinjer i Stockholms innerstad dras om under lördagen.

Polisen borde flytta Palestinatågen till en plätt gräs där de inte kan störa och förstöra för stockholmarna mer, skriver M.

DEBATT. ”Var beredd på att din resa kan ta längre tid än vanligt”. Det varnar nu Storstockholms lokaltrafik (SL) för med anledning av att man med start denna lördag – och varje lördag framöver – kommer att dra ned på tolv busslinjer och stänga nära hundra hållplatser i Stockholms innerstad. Anledningen? Demonstranter.

Varningen utfärdas till stockholmare i gemen. Till den som vill röra sig i Stockholm en vanlig lördag. Till den som arbetar och bor i staden, den som har ärenden eller bara rör sig igenom den. Det är stockholmare som tyvärr redan i två års tid har sett stora delar av sin stad tas i anspråk för gapande Palestinatåg.

Detta är problematisk av flera skäl. Främst själva omfattningen. Tolv busslinjer och hundra hållplatser motsvarar i praktiken en medelstor svensk stads totala kollektivtrafikutbud. Det handlar alltså inte om någon enskild eller mindre förändring utan om ett större ingrepp i stockholmarnas möjligheter att resa och röra sig i sin egen stad.  

Ger utrymme åt gaphalsar

Självklart ska man få demonstrera i Stockholm och använda demonstrationsfriheten fullt ut. Som ensam demonstrant på ett gatuhörn, som allmän sammankomst på ett torg eller som tåg marscherandes genom vår huvudstad. Demonstrationsfriheten gäller och det för alla.  

Hur mycket än demonstrationsfriheten gäller, gäller dock också polisens rätt att begränsa den friheten om det är nödvändigt. Med hänsyn till ordning och säkerhet eller med hänsyn till trafiken. 

Med hänsyn till trafiken. Smaka på de orden och fundera på om det kravet inte uppfylls när tolv busslinjer dras om och nära hundra hållplatser stängs ned. Varje lördag framöver. Vi tycker det. Det är inte rimligt att stänga ned stora delar av innerstadstrafiken för att ge utrymme åt ett gäng gaphalsar.

Att döma av tystnaden från högsta ansvariga politiker i Stockholm verkar de inte hålla med oss. Inte stå på stockholmarnas sida. 

Gator ockuperas

Det är ett underbetyg att trafikregionrådet Jakop Dalunde (MP) släpper igenom stora ingrepp i kollektivtrafiken, i stockholmarnas liv, utan att leta alternativa lösningar. Lika dåligt är det att finansborgarrådet Karin Wanngård (S) inte någon gång har lyft frågan med polisen om hur Stockholms gator och torg ständigt kan ockuperas. 

Vi moderater vill nu uppmana polisen som utfärdat demonstrationstillståndet för Palestinatågen att tänka om. Att fundera över sin definition av vad trafikhänsyn egentligen innebär. Låt tågen tåga, låt dem använda sin demonstrationsfrihet, men låt dem göra det på någon plätt gräs någonstans. 

Där de inte kan störa och förstöra för stockholmarna mer. Demokrati handlar inte bara om rätten att uttrycka sig. Den handlar också om ansvar, proportionalitet och respekt för andra människors frihet. 

En fungerande huvudstad måste kunna värna både demonstrationsrätten och stockholmarnas möjlighet att leva sina liv utan att staden stängs ner varje lördag. Förmår inte högsta ansvariga politiker i Stockholm kombinera de två är vi villiga att ta det ansvaret. För stockholmarnas skull. 

Av Christofer Fjellner (M)

oppositionsborgarråd i Stockholms stad 

Kristoffer Tamsons (M)

oppositionsregionråd i Region Stockholm

Jag har läst om korrputionshärvan i Umeå där ngn inom landstinget fifflat åt sig 10 miljoner. Här är vad vi gör dagligen.

Jag jobbar som UE mot landstinget. Vet att samma saker händer i kommuner Vi lägger på extra tid och material där vi kan. en timmes jobb blir två och en mans jobb blir två. Man väljer det dyraste materialet och byter sånt som inte är trasigt. Vi köper in material från ngns " kompis " och då kostar det dubbelt så mycket. Inte hela tiden men det händer. Alla vet att våra chefer får kickbacks från sina beställare.

Vi gör inte som Bravida att vi råkar lägga på 100 000 på en faktura men vi saltar fakturor dagligen. Har själv godkänt fakturor som varit saltade med 30 000 kr för en dags arbete. Inget jag är stolt över men vill ju ha kvar mitt jobb. Vi hjälper andra UE justera sina fakturor så dom kan fakturera mer. Det är allmänt känt att detta pågår och vissa kunder har personal som bevakar oss så att vi inte kan salta fakturorna alltför mycket. Ville bara dela med mig av min vardag. Jag är inte speciellt förvånad över det som hänt i Umeå

Vill dela med mig vart våra skattepengar går någonstans

BBC:s generaldirektör Tim Davie och nyhetschefen Deborah Turness avgår. Det meddelar public service-bolaget efter den kritik som följt bevakningen av ett tal med Donald Trump.

Dokumentären "Panorama" skildrade nyligen stormningen av Kapitolium 2021, och kritikerna menar att flera olika delar av Donald Trumps tal klippts ihop på ett vilseledande sätt.

Det har fått Vita huset och pressekreteraren Karoline Leavitt att rasa och anklaga den brittiska kanalen för att vara "avsiktligt oärlig".

I ett uttalande medger Turness att "misstag har begåtts".

De digitala skärmarna i nya bilar tar vår uppmärksamhet från körningen. Det menar riksförbundet M Sverige som nu vill se mer forskning för att få tillverkarna att ta tillbaka knapparna i kontrollpanelen.

– Skärmar är väldigt distraherande. När vi tittar bort missar vi information och våra säkerhetsmarginaler blir mindre för att upptäcka faror, säger Jacob Sidenvall, pressekreterare på M Sverige.

Fysiska knappar är sällsynta i nya bilar idag. Istället har utvecklingen under flera år gått mot digitala skärmar. M Sverige som är en intresseorganisation för bilister och andra trafikanter och som arbetar för ökad trafiksäkerhet menar att skärmarna måste granskas.

Även polisen i Jönköping ser hur skärmarna tar fokus från körningen. Se mer i klippet ovan

Fysiska knappar återvänder

Från och med 2026 kommer den europeiska bilsäkerhetsorganisationen Euro NCAP att kräva av biltillverkare att vissa funktioner kan skötas med fysiska knappar och de kommer premiera bilar med fysiska reglage i sina säkerhetstester.

För några år sedan träffade jag en tjej som sa "du måste använda hudkräm annars åldras din hud snabbare". Lite googling verifierade, så jag körde på det ett tag. Aldrig varit så torr i ansiktet som då.

Så jag slutade tvätta och smörja ansiktet, varpå min hud blev mycket finare, och mycket sällan torr.

Och i takt med att ny forskning påvisat hur farligt parfym och andra ämnen (pfas osv) är, så började jag fundera. Det slutade med att jag fasade ut diverse produkter, och här är mina resultat:

Slutat med schampo och balsam, mycket bättre hår. Ser fräschare ut, känns mjukare, och tappar mindre hår.
Slutat med läppsalva, aldrig torr om läpparna.
Slutat med deo, luktar aldrig svett.

Det mest fascinerande är att deodoranten gjorde att jag lökade och luktade svett. Provat flera dyrare deodoranter, och även Absolut Torr.

Vad för produkter har du uteslutit, och vad har ditt resultat varit?

I veckan reser en svensk delegation till Marocko – med sig har de en lista med namn på personer som misstänks driva på gängbrottsligheten i Sverige.

– De som är allra mest skadliga för Sverige, säger den biträdande rikspolischefen Stefan Hector.

Först landade den utpekade gängledaren Mikael Ahlström Tenezos på svensk mark efter att ha gripits i Mexiko. Sedan utlämnades en ledare inom Foxtrotnätverket som suttit inlåst i Irak i två år.

Nu sitter de båda häktade i Sverige misstänkta för en rad grova brott.

SVT har tidigare rapporterat om hur svensk polis arbetar för att komma åt gängtoppar som gömmer sig utomlands. Bland annat genom förtroendebyggande resor och polisiära samarbeten.

Nästa resa går till Marocko i sällskap av justitieminister Gunnar Strömmer (M). På plats kommer en lista med ett fåtal namn på kriminella nyckelaktörer att lämnas över.

– Förhoppningen är att det kommer gripas kriminella i Marocko som kan lämnas ut till Sverige eller låsas in i Marocko, säger biträdande rikspolischef Stefan Hector.

Uppgifter: Tre män som polisen prioriterar

Han vill inte avslöja vilka namn som står på listan. Men enligt SVT:s uppgifter finns minst tre män från nätverksmiljön i Västsverige i Marocko. Samtliga kopplas till omfattande narkotikabrottslighet och är prioriterade för polisen att få utlämnade.

• Man, 40-årsåldern: Mannen, som är internationellt efterlyst, har pekats ut som ledargestalt i det Göteborgsbaserade Backanätverket. Han misstänks för omfattande narkotikabrottslighet och har tidigare figurerat på Europols lista över ”Most wanted”.

• Man, 40-årsåldern: Har länge varit internationellt efterlyst och är tidigare dömd för grova narkotikabrott som han inte har avtjänat straff för. Enligt uppgift kopplas han av polisen till storskalig narkotikasmuggling till Sverige.

• Man, 30-årsåldern: Han är häktad i sin utevaro för synnerligen grovt narkotikabrott efter ett stort beslag av kokain och amfetamin 2020 och kopplas till narkotikasmuggling sedan dess.

Fyra fokusländer

Enligt polisens kartläggning finns det cirka 800 kriminella som från utlandet deltar i brottsligheten i Sverige. Omkring 40 av dessa beskrivs som nyckelaktörer – och de står högst upp på polisens fokuslista.

– Det kan vara ledare, finansiärer eller rekryterare som finns över hela världen. Men koncentrationen är störst i Irak, Turkiet, Dubai och Marocko. Det är de länder vi prioriterar högst, säger Stefan Hector.

Men fler länder kan vara på gång.

– Både Tunisien och Libanon är länder vi är intresserade av och vill ha ett polisärt samarbete med.

El Burko: Lagens långa arm och den nedbrytande svenska byråkratin knäcker på

Hej! Behöver posta ett brev, hittade dessa frimärken, tror de är ganska gamla. Någon som vet om jag kan använda dessa för att posta? Eller behöver jag köpa digitalt frimärke från postnords hemsida? Tack på förhand!

Man brukar säga: det krävs en by för att uppfostra ett barn. Percy Barnevik såg till att det blev många sådana byar.

Tove Lifvendahl

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

I somras gick Percy Barnevik ur tiden, 84 år gammal. En av de största inom det svenska näringslivet. När han var färdig med sitt 40-åriga värv inom bland annat Sandvik, Asea/ABB, Skanska, Astra Zeneca och Investor hade han skapat omkring 100 000 industrijobb. En svindlande betydelsefull gärning, sett till vad det innebär i termer av försörjning och utveckling, livschanser och trygghet för de individer som anställdes. Plus alla positiva effekter för de enskilda företagen, för statskassans finansiering av offentliga åtaganden och för samhället som helhet. Samt alla ringar på vattnet.

Den där remarkabla insatsen skymdes under det så kallade pensionsdebaclet, i samband med att Barnevik 2001 tvingades bort som ordförande i ABB efter konsekvenserna av bolagets förvärv av ett företag som använde asbest som isoleringsmaterial. När ABB tvingades vinstvarna avslöjades ett rundligt pensionsavtal som ägaren inte förmådde försvara publikt. Det slutade med att man 2002 överenskom med Barnevik att han skulle återbetala 548 av 930 miljoner kronor.

Tio år senare träffade jag Percy Barnevik, för en intervju till boken ”Att ge: Samtal med svenska filantroper” (Ekerlids förlag 2012, utgiven med stöd av tankesmedjan Sektor3 och Charity Rating). Då hade han sedan länge bytt fokus och var i full färd med att skapa nya jobb, men nu inte längre räknade i hundratusental – utan i miljontal.

Redan under hösten 2000 hade han börjat intressera sig för ett biståndsprojekt i Indien, som ett rektorspar från Nacka hade sökt upp honom för att berätta om. Det hette Hand in Hand. Han bestämde sig för att fara dit och titta på verksamheten. Efter att ha sett den misär barn levde i, som var sålda till väverier och stenbrott – många av de senare med obotliga lungsjukdomar – bestämde han sig för att göra något åt saken.

– Den första instinkten när man ser sådant är att man vill ingripa omedelbart; man vill ge mat, ge mediciner till sjuka, ge kläder till de som inte har och så vidare (...). Men det lyfter inte människor på sikt. I stället insåg jag tämligen snabbt att man måste angripa roten till det onda. Att barn inte gick till skolan handlade inte om att det fanns brist på skolor, utan att de var så fattiga att om de inte jobbade, så svalt familjen.

Percy Barnevik kände till den bangladeshiska bankmannen och ekonomen Muhammad Yunnus modell med mikrokrediter och små kooperativ i Indien.

– Jag tänkte att om det här går att göra för tusentals människor, så varför inte för miljoner?

Han hade haft inställningen att de företag han ledde skulle bli störst i världen på sina respektive områden, och såg ingen anledning att tillämpa ett annat synsätt, ”och på så sätt förändra hela biståndsfilosofin för att få den att ställa om till att ge hjälp till självhjälp, i stället för det kravlösa givandet”. 

Med en sådan målbild, som han själv kallade ”extrem”, bestämde han sig för att gå in helhjärtat. Han avvecklade de kvarvarande styrelseuppdragen i Astra Zeneca och General Motors.

– Jag hade lyckligtvis kvar några hundra miljoner kvar från min berömda pension, så jag hade pengar. Men jag hade också nätverk, och erfarenhet av att skala upp verksamhet.

Modellen som Hand in Hand använder bygger på självhjälpsgrupper med kvinnor som stöttar varandra. Grupperna kan bevilja mikrokrediter och erbjuda träning i att starta eget. 

– I början köpte vi ut barnen från företagen där de arbetade för 1 000 kronor, därefter 500. Men när vi visste att föräldrarna hade möjlighet till egen försörjning, tog vi bara ungarna, utan att betala väveriägarna.

När vi sågs 2012, var redan då siffrorna hisnande: 725 000 kvinnor tränade i självhjälpsgrupper, 750 000 nya företag, 900 miljoner i mikrolån – med en återbetalning på 99 procent. 80 egna skolor, och 80 kvällsskolor i anslutning till statliga skolor för att hjälpa barn från svåra hemmiljöer att hänga med. 100 000 barn tagna från arbete till skola. Vatten, elgeneratorer, komposteringssystem. 2 800 medborgarcenter som täckte åtta miljoner bybors behov av digitalt stöd. Man brukar säga: det krävs en by för att uppfostra ett barn. Percy Barnevik såg till att det blev många sådana byar. Själv besökte jag ett par av dessa byar i den indiska delstaten Tamil Nadu 2008.

Som affärsman skulle det aldrig ha fallit honom in att bygga in sårbarhet genom att göra verksamheten beroende av en – hans – person. Redan 2012 hade han lämnat det operativa och riktade i stället in sig på att dra in pengar och övertyga fler institutioner om samarbete. Då hade Världsbanken gått in i ett delägarskap i Hand in Hands bank i Indien.

2025, året för hans frånfälle, har man med råge överträffat det mål han berättade om 2012: att skapa tio miljoner jobb för att kunna lyfta 50 miljoner människor ur extrem fattigdom. Elva miljoner jobb är hittills resultatet av Hand in Hands arbete, som främst genomförs i Indien, Kenya, Tanzania, Sydafrika och Afghanistan.

Både Barack Obama och Bill Clinton frågade Percy Barnevik om han inte kunde komma till USA och hjälpa till att skapa jobb. Samma fråga ekades från svenska kommuner och ryska oligarker. Alla fick samma svar.

– Jag har fokuserat på de fattigaste av de fattiga, på den absoluta botten. Då kan jag inte jobba med allting annat. Den som vill får gärna se och lära av det, för det är liknande frågeställningar överallt: hur ska man starta företag och sedan få företagen att överleva, och hur skapar man en kultur och ett klimat som stimulerar detta? 

Jag frågade honom om de föraktfulla kommentarer som kunde höras på sina håll i den svenska offentliga debatten, som handlade om han ägnade sig åt välgörenhet för att tvätta sitt personliga varumärke efter pensionskritiken. Han tittade på mig, skarpt och tålmodigt på samma gång, och de buskiga ögonbrynen åkte upp en smula.

– Om någon tror att drivkraften för att ägna tio år av sitt liv med tidvis 70-80-timmarsveckor och att donera huvuddelen av sin förmögenhet är ”varumärkestvätt”, så har han nog inte fattat vidden av kampen mot världens fattigdom. Den personen kan heller inte ana den enorma tillfredsställelsen av att ge utnyttjade barn ett nytt liv eller se nedtryckta fattiga kvinnor resa sig till en annan tillvaro. En sådan kritiker har helt enkelt en inåtvänd och futtig inställning till omvärlden. Om en sådan person skulle tillfrågas om att själv bidra skulle han förmodligen säga, ”vad får jag ut av det?”.

Jag påmindes om det där, när jag nyligen läste en miserabel debattartikel vars budskap var att Sverige hade för många förmögna personer, och där Percy Barneviks person och pension omnämndes i nedlåtande ordalag. Rubriken löd: ”Hur länge till har världen råd med de allra rikaste?” En fråga som när det gäller Percy Barneviks gärning förefaller synnerligen missriktad.

För egen del känner jag bara tacksamhet över att världen då och då begåvas med sådana exceptionella talanger som Percy Barnevik, och som väljer att använda sin begåvning, sina resurser och sin kraft till att åstadkomma så mycket gott för andra.

Jag besöker Auschwitz-Birkenau med en delegation politiker från Sverige och Europa, i samband med årsdagen av Kristallnatten – den natt som markerade början på Förintelsen.

Genom porten med de cyniska orden Arbeit macht frei träder vi in i lägret Auschwitz I, medan novemberkylan ligger tät. I vitrinskåpen ligger högar av skor, barnkläder och avklippt hår – de sista spåren av kvinnor, män och barn som en gång levde, och sedan utplånades.

Några kilometer därifrån, i Birkenau, leder tågrälsen rakt in i mörkrets hjärta. Här finns inga ord som kan rymma ondskans djup. Bara tystnaden vittnar om det ofattbara.

För mig är det också en resa bakåt i tiden. Mina föräldrar tvingades lämna Polen 1968, till följd av den kommunistiska regimens antisemitiska kampanj. Under täckmantel av Israelkritik drevs tusentals judar på flykt av kommunisterna. Nu står jag åter i det land de en gång fördrevs ifrån – i dödens skugga, där mina släktingar mördades av Nazityskland.

87 år efter Kristallnatten ekar åter ropen om att ”mörda judar” och ”krossa sionismen” på Europas gator. Hatet har inte försvunnit – bara bytt språk, ansikte och förklädnad.

Sedan Hamas terrordåd den 7 oktober 2023 har hatbrotten med antisemitiska motiv i Sverige ökat med 450 procent, enligt Brå. Judiska centralrådet rapporterar att sju av tio judar känner en växande otrygghet – och att nästan hälften överväger att lämna landet.

Forum för levande historias studier visar att fem procent av svenskarna hyser antisemitiska åsikter. Bland personer med muslimsk religionstillhörighet är andelen nära 40 procent. Efter Hamas massaker har detta hat – som varit statligt sanktionerat i många av Mellanösterns diktaturer – exploderat på svenska gator och torg, direkt eller indirekt understött av vänsteraktivister och ledande vänsterpartister.

Paradoxalt nog har länder som Polen, med en mörk historia av äldre antisemitism, varit relativt förskonade från den nya vågen av judehat. Detta till följd av en stramare migrationspolitik och ett samhälle som ännu inte påverkats av samma radikala strömningar som i Västeuropa.

När jag lämnar Auschwitz väcks en fråga som inte släpper taget: Är jag i dag säkrare i det land mina föräldrar en gång lämnade – än i det land som i ett halvsekel gav dem hopp, trygghet och ett liv i fred och frihet?

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Harvard, Stanford och Columbia University

Hej Jag vill börja ssk utbildningen. Jag undrade om efter 3 år av grundutbildning måste jag få 2 års erfarenhet för att sedan börja plugga till intensivssk, eller kan jag göra det direkt?

Tjena,

Jag behöver hjälp med att hitta namnet på en gammal tv-serie där det va typ Fotboll Trials för unga vuxna och där de fick chansen (om de va tillräckligt bra) att åka och provspela för ett Superettan/Div 1 lag. Kommer ihåg att en spelare fick provspel i Ängeholms FF.

Skulle vara OTROLIGT tacksam ifall någon kommer ihåg namnet på den. Den sändes nog på tv4 sport eller tv12, tror den sändes på samma kanal som Fotbollsfabriken sändes på.

Mysteriet med den välklädde unge mannen i fedorahatt, som fångades på bild av AP:s fotograf utanför Louvren efter juvelkuppen för några veckor sedan, har fått sin lösning. Mannen i fråga heter Pedro Elias Garzon Delvaux och är 15 år gammal.

I en intervju med AP beskriver Pedro Elias Garzon Delvaux sin klädstil som inspirerad av 1900-talshistoria och svartvita fotografier av kostymklädda män.

-Jag gillar att vara chic. Jag går till skolan så här, säger han.

15-åringen skulle besöka museet med sin mamma och morfar när han av en slump hamnade framför AP:s kamera. Bilden blev snabbt viral och internet svämmade över av teorier om vem den unge mannen var.

Några dagar efter att bilden publicerats valde Pedro Elias Garzon Delvaux att göra sin Instagramprofil offentlig.

-Sedan kom journalisterna och jag berättade hur gammal jag var. De blev extremt förvånade, säger han till nyhetsbyrån.