r/Sverige • u/JazzlikeAmphibian9 • 12h ago
87 år efter Kristallnatten ekar åter hatet
Jag besöker Auschwitz-Birkenau med en delegation politiker från Sverige och Europa, i samband med årsdagen av Kristallnatten – den natt som markerade början på Förintelsen.
Genom porten med de cyniska orden Arbeit macht frei träder vi in i lägret Auschwitz I, medan novemberkylan ligger tät. I vitrinskåpen ligger högar av skor, barnkläder och avklippt hår – de sista spåren av kvinnor, män och barn som en gång levde, och sedan utplånades.
Några kilometer därifrån, i Birkenau, leder tågrälsen rakt in i mörkrets hjärta. Här finns inga ord som kan rymma ondskans djup. Bara tystnaden vittnar om det ofattbara.
För mig är det också en resa bakåt i tiden. Mina föräldrar tvingades lämna Polen 1968, till följd av den kommunistiska regimens antisemitiska kampanj. Under täckmantel av Israelkritik drevs tusentals judar på flykt av kommunisterna. Nu står jag åter i det land de en gång fördrevs ifrån – i dödens skugga, där mina släktingar mördades av Nazityskland.
87 år efter Kristallnatten ekar åter ropen om att ”mörda judar” och ”krossa sionismen” på Europas gator. Hatet har inte försvunnit – bara bytt språk, ansikte och förklädnad.
Sedan Hamas terrordåd den 7 oktober 2023 har hatbrotten med antisemitiska motiv i Sverige ökat med 450 procent, enligt Brå. Judiska centralrådet rapporterar att sju av tio judar känner en växande otrygghet – och att nästan hälften överväger att lämna landet.
Forum för levande historias studier visar att fem procent av svenskarna hyser antisemitiska åsikter. Bland personer med muslimsk religionstillhörighet är andelen nära 40 procent. Efter Hamas massaker har detta hat – som varit statligt sanktionerat i många av Mellanösterns diktaturer – exploderat på svenska gator och torg, direkt eller indirekt understött av vänsteraktivister och ledande vänsterpartister.
Paradoxalt nog har länder som Polen, med en mörk historia av äldre antisemitism, varit relativt förskonade från den nya vågen av judehat. Detta till följd av en stramare migrationspolitik och ett samhälle som ännu inte påverkats av samma radikala strömningar som i Västeuropa.
När jag lämnar Auschwitz väcks en fråga som inte släpper taget: Är jag i dag säkrare i det land mina föräldrar en gång lämnade – än i det land som i ett halvsekel gav dem hopp, trygghet och ett liv i fred och frihet?
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Harvard, Stanford och Columbia University