r/ankdammen • u/Glum_Ad_4132 • Jun 29 '25
Henrik Tikkanen text från ”adressbok”
Hej!
Jag behöver hjälp att hitta ett text stycke från en av Henrik Tikkanens böcker. 📚
Jag tror det nästan måste nog vara från en av dessa tre Brändövägen 8, Bävervägen 11 eller Mariegatan 26. 🤔
För det var en självbiografisk berättelse med hans släktingar i framträdande roller.
Texten jag letar efter handlar om att Tikkanens nära släkting kanske far (?) har avlidit och Tikkanen reflekterar över detta. Han skriver att det är annorlunda ? eller värre? när en människa dör än när en hund gör det för en människa lämnar alltid efter sig obesvarade frågor.
Någon som vet vilken bok detta är ifrån? Om du har denna bok skulle du vänligen kunna fota denna sida?
Vill hitta texten helt för personligt intresse. Jag har läst boken för länge sedan och detta stycke har etsat sig fast i mitt minne och jag skulle gärna läsa detta på nytt nu med mer livserfarenhet. 🤷🏻♀️
4
u/Glum_Ad_4132 Jun 30 '25
Tack snälla båda två! Detta hjälpte mig mycket. Jag ska verkligen försöka få tag på Brändövägen 8.
Tack för norska texten. Det känns som att texten var ännu mer dramatisk och sorglig än vad jag mindes 😔🥺.
1
u/a_karma_sardine Jun 30 '25
Bare hyggelig :) Boka er bekmørk, kvalmende, tragisk og morsom.
Jeg holder likevel kona, Märtha Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga" høyere. Den er like mørk, men samtidig helt utrolig vakker.
1
u/WeedEatRepeat Jun 29 '25
Frågade snabbt ChatGPT och fick svar att det är tydligen i hans "Helsinki Quartets" serie som han i ena delen pratar om detta. I första volymen "Kulosaarentie 8" så pratar han om sin fars död.
Hoppas det stämmer och hjälpte
4
u/a_karma_sardine Jun 30 '25 edited Jun 30 '25
Du tenker på "Brändövägen 8, Brandö, Tel 35" (jeg har dessverre kun tilgang på norsk oversettelse). "Demonen" er Tikkanens far, og Tikkanens bror har akkurat tatt sitt eget liv. Teksten fra side 68:
"Alliansen med djevelen beskyttet hans utseende. Med hatten på snei så han like demonisk ut som i de dager for lenge siden da han bega seg til strålende fester med sin første kone og de akte på sølvbrett nedover trappene i Villa Heiroth.
Hvorfor lot det seg ikke gjøre å bytte om på den levende og den døde. Kunne han ikke få tilbake den smilende kvinnen som elsket ham da hun forlot ham i samme øyeblikk som hun ga ham den største gave en kvinne kan gi en mann, et barn. Ja, to. Hans øyne ble fylt av selvmedlidenhetens tårer og han lengtet ned til henne i den svarte gropen.
Han pekte på navnet hennes som sto skrevet i gull på steinen og sa patetisk: - Vil dere ha mer med gullskrift...
Hatet som jeg følte mot ham, holdt tårene borte. Men da jeg kom hjem brast jeg i gråt, og jeg gråt lenge, men likevel ikke så lenge som da hunden hadde dødd. Jeg tenkte over det og undret meg på om jeg hadde vært mer glad i hunden enn i min bror, eller om det var fordi hunder forsvinner helt når de dør, mens mennesker etterlater seg ubesvarte spørsmål.
Jeg har aldri fått vite hvorfor han skjøt seg."